Här har vi samlat finstämda dikter som brukar förkomma vid begravningar och i dödsannonser.

Bortom berg och djupa dalar
bakom myr och ödslig mo
vill jag fara för att söka
hjärtats frid och själens ro.

Under höstens mörka skyar
över vinterns vita snö
under vårens gröna hängen
över sommarens blåa sjö
skall jag åter finna stigen
skall jag hitta än en gång
till mitt ursprung, till mitt hemland,
till min källa, till min sång.

(1947)

Det öppnar sig alltid en glänta
om skogen står aldrig så mörk.

Där doftar små stjärniga blommor
där niger en vitstammig björk.

Så är det med oss och vår levnad:
bäst skogen slår black om vår häl
står glädjen och ler vid vår sida
och solen drar in i vår själ.

(1947)

Det blåser så kallt från Gallo fjäll.
Det driver så vitan snö.
Det gnekar så sorgset i granens stam.
Det råmar från aspens sjö.

Det faller en stjärna. Hon faller så tungt.
Det mörknar på tullens mo.
Gud give de gamla som stapplar mot kväll
får evig och innerlig ro.

(1956)

Det smäller i knut och vägg.
Det rimmar i hår och skägg.

Erke är så pass
han knäar iväg på dass.

Det nyper i kött och skinn.
Huttrig skyndar han in

och packar klunsen och vred
spisen med halvtorr ved.

Ute står luften still.
Det blir några grader till.

(1945)

Jag har mött min huldra. Och sett min skog.
	Det är nog.
Än hör jag suset från skogens bryn
	hit ner till byn.
Än minns jag glittret i huldrans blick
	när bort hon gick.
Jag har mött min huldra. Och sett min skog.
	Det är nog.

(1945)

Kärleken är som en fågel.
Kärleken är som en vind.
	Vingsnabbt den rör vid ens hjärta.
	Flyktigt den smeker ens kind.

Kärleken sökte jag länge.
Kärleken kände ej mig.
	Oväntat, utan ett varsel,
	kom den en afton till mig.

Kärleka fyller mitt hjärta.
Kärleken värmer min kind.
	Sjungande blev den min fågel.
	Susande blev den min vind.

(1947)

Må de gamla få frid.
Må de trötta få ro.
Må det växa grönt gräs
omkring gravarnas kors.

Må det blåsa god vind.
Må det falla vit snö.

(1954)

När de gröna träden savas
och det gula kornet strös
doftar det från mark och gärden
spirar det kring ren och rös.

När de gröna träden savas
och det blånar från vår sjö
vill jag ta farväl en afton
vill jag jordas som ett frö.

När de gröna träden savas
och det våras än en gång
vill jag somna mitt i jublet
från en lycklig fågelsång.

(1977)