Och frosten spred stjärnor på myr och på mo.
Och källorna sinade ut.
Och sommarens fjäril fick äntligen ro.
Men annars var allt som förut.

Alls inget blev ändrat i hjärta och hus.
Man bommade endast sin dörr
och sögs som malar till lampornas ljus
och hatade troget som förr.

Dikt av Helmer Grundström