Det bor en blind gumma i ett ruckel på Hocksjö mo,
Hon bor där alldeles ensam. Hon får aldrig några besök,
Hon har inga husdjur. Hon kan inget läsa.

Hon sitter där på en pinnstol vid fönstret. Hon sitter där
dag efter dag. Hon vet inte längre om det är helg eller
söcken. Hon minns inte längre hur gammal hon är. Hon
kommer inte längre ihåg sitt namn.

Hon sitter där vid fönstret och väntar. Hon upphör
aldrig att sitta där vid fönstret och vänta. Hon sitter där
och väntar på att han skall komma hem.

Hon minns inte längre när han blev borta. Hon vet inte
längre var han finns. Hon sittet där på stolen och väntar.
Hon sitter där alldeles ensam och väntar. Hon har ingen
katt som jamar efter grädde. Hon har ingen fågel som
Sjunger i sin bur. Hon har ingen klocka som tickar fram
sekunderna.

Det bor en blind gumma i ett ruckel på Hocksjö mo.
Hon sitter där vid fönstret och väntar. Hon sitter där
alldeles ensam och väntar. Hon sitter där och väntar på
att han skall komma hem.

Dikt av Helmer Grundström