Då höjde sej min längtan. Vem kunde hindra den?
Ej murens taggtrådsstängsel. Ej vaktpatrullens män.

Jag sargades med skymford. Jag gisslades med slag.
Men högre steg min längtan för varje andetag.

Vem kunde klippa vingen? Vem kunde stäcka den?
Den sprängde cellens väggar och kedjan utav män.

Den höjde sej i frihet. Den sökte sej till byn.
Där lever den bland gräsen vid skogens gröna bryn.

Den finns i källans spegling. Den finns i trädens sus.
Den finns i fågelns lockrop. Den finns i bäckens brus.

Och långt sen benen vitnat och kroppen blivit mull
ska torpets backar blomma för all min längtans skull.

Dikt av Helmer Grundström