Det ärras i själen där smärtan har rivit
och brun växer mossan på stigen vi gick.
Men sent ska jag glömma de ord du har skrivit
och ömt vill jag gömma den hälsning jag fick.

Visst känner mitt hjärta hur väl jag behöver
ditt sällskap när sommarn går grön genom byn.
Det viskar av minnen ur vallmo och klöver
och högre och blåare välver sej skyn.

Men ingen ska veta hur svårt jag har lidit
och ingen ska räkna de steg som jag gått
i sömnlösa nätter då såren har svidit
och blicken beslöjats av dimma och grått.

Det surrar av humlor det glänser i solen
av sländor och fjärlar och vingade flyn.
Och surret påminner om fladdret av kjolen
den kväll du gick bort ifrån torpet i byn.

Dikt av Helmer Grundström