Då tände jag en eld
där furan nyss var fälld.
	Den värmde dina händer.

Hur underbart det var
att hos dig dröja kvar
	och sköta ris och bränder.

Det hände ej i går.
Jag var blott tjugo år.
	Och du var mycket yngre.

Då var det ljuvt och gott.
Nu är allt aska blott
	och mörkare och tyngre.

Dikt av Helmer Grundström