Stjärnfall och norrskensfladder
och fegljus på Lajksjömon.
Per Iljasson känner skräcken
krypa som is i blon.

Han vågar ej söka springa.
Han törs inte stilla stå.
Det okända griper honom
när fötterna börja gå.

Och hetsad till döds han segnar
bland ljungen till jorden ner.
Och fegljuset fladdrar vilset
och slocknar och syns ej mer.

Dikt av Helmer Grundström