Ur en namnlös erövrares sällsamma liv

Första året marscherade han långt.
Andra året avancerade han bara sextitre centimeter.
Tredje året började reträtten.
Fjärde, femte och sjätte året förlorade han alla bataljer.
Sjunde året var han tillbaks vid utgångspunkten: en kvarts
mil syd—sydväst om Kinnekulle.
Tvingad av övermakten flydde han i gasballong till Skövde.
Där startade han en ben- & broskaffär och lyckades i
höstmörkret förföra en svagsint piga i utkanten av Svältorna.
Från den stunden krympte hans hugstora håg för det friska
och sunda livet i skog och mark.
Han fångade ingen lax i Ätran.
Han byggde inga båthus vid Sommen.
Han förstörde inga rävlyor på Finnveden.
Han undvek t.o.m. det omålade utedasset vid Borensberg.
Men demonen som klöste i hjärtat kunde han inte bli kvitt.

Äcklad och utled på benet & brosket stuvade
han veckan efter Persmäss bohaget i en strigsäck och smög
i gryningen längs den krokiga getstigen mot Osby.
Kom han fram eller hamnade han i villo?
Därom finns tyvärr inga marginalanteckningar i den
framlidne domprostens efterlämnade predikningar.
Men troskyldiga lingonplockare från Tingsryd påstår att de
så sent som i höstas sett honom förklädd till odalisk
dansa de sju slöjornas dans i ökenstaden Karakorum.

Dikt av Helmer Grundström