Då satte vi stift på världsgrammofonen
och drog universums skiva.
Och jag var hunden som tjöt mot manen,
Och du var Broadways diva.

Och allt gick bra tills min tomma mage
skrek av hunger och hat.
Då kom det dovt ur min skitna krage:
Fan, ska det bli nån mat!

Och strax kom bröd och sill på bordet,
potatis och härsket smör.
Vi åt och växlade turvis ordet
i sjuförbannat humör.

Dörrn var gisten och vintern kvällde
vit genom springor överallt.
Snoriga ungar pep och gnällde
efter suddar och dalt.

Stugan stod tjock av dåligt väder.
Vedlårn var tillhåll för ilskna möss.
Och i bäddens trasiga kläder
kröp milliarder löss.

Men i en vrå stod apparaten
i sin ärgiga glans.
Och då magarna styrkts av maten
som vi knyckt någonstans

satte vi stift på världsgrammofonen
och drog universums skiva.
Och jag var hunden som tjöt mot månen.
Och du var Broadways diva.

Dikt av Helmer Grundström