Jag sover väl ej så djupt som du tror.
När vindarna bölja häröver
förnimmer jag kornet som växer och gror
och doften av timjan och klöver.

Jag vilar så ljuvligt. Jag vet var du är
när skyarna gå över skogen.
Då sorgen förgått skall du åter bli kär.
Men jag blir för evigt dig trogen.

Jag sviker dig aldrig. Jag ligger här tyst
i röjningens korsprydda glänta.
Och glömmer du mig för en annan du kysst
så vet: jag kan bida och vänta.

Dikt av Helmer Grundström