Höst 1942
Löven virvlar från träden och multnar till jord och stoft, Snart minnes ej någon längre sommarblommornas doft. Regnet skvalar och skvalar. Och ute i världen går ett spöke med tomma ögon rakt genom sekler och år. Det famnar riken och länder. Det närmar sej varje stund. Dess skugga kastas mot fönstret och väcker dej ur din blund. Det dödar rosor och drömmar. Det skrumpnat kinder och bröst. Och allt är grått och förbannat. Och allt är kyla och höst.Mot höstkanten –
Dikt av Helmer Grundström