Från Granlidens by
hörs ej knätt eller kny.
Där sova de alla ty timmen är sen.
Men jag går allen
under fullmånens sken;
mitt hjärta har varken lä eller ly.

På knastrande grus
mellan tigande hus
jag vankar omkring med så dunkla begär.
Vad ville jag här?
Vem sökte jag här?
Var väntar den kära i bävande rus?

Hur fåfäng min tro.
Hur vansklig min ro.
Det stiger en ångest så mörk i mitt bröst.
Men hjärta hav tröst
… nu här jag den röst
som lockar, som kallar från huldrornas mo …

Dikt av Helmer Grundström