Det tisslas i lönn om de fridsammes by
där finnkniven rostar på vinden.
Men här jäser hatet från nedan till ny.
Och avunden stremnar på kinden.

Jag ville jag var där de fridsamme är.
Jag ville att dit jag fick vandra.
Men dit hittar ingen från gårdarna här.
Här hittar vi knappt till varandra.

Här trycker vi smålömskt bak vägg och i vrå
och gläfser åt måne och skyar.
Och levnadens vardag är slipprig och rå
i de folkilskna hundarnas byar.

Dikt av Helmer Grundström