Han irrar omkring i förvillande skogen
och sneglar åt märken i mossa och ris.
Han lyss till ett transkrik hör vinet av plogen
och sen är han ensam i tätnande dis.

Han trevar sig fram i den mörknande kvällen
och söker en stig som ej längre finns kvar.
Han kravlar sig opp på den översta hällen
och ropar ett namn men får inte ett svar.

Hans ansikte snärjes av grenar och lavar.
Och tuvorna hejdar hans ängsliga kliv.
Och unket slår pusten från myrhålens gravar
mot mannen som springer i skräck för sitt liv.

Dikt av Helmer Grundström