Sur är veden i spisen.
Och dolsk står skuggan i vrån.
Och tjockare blott blir isen
som glimmar i vattensån.

Det rosslar i gummans lunga.
Hon skakar på sängens halm.
Och ingen har tid att sjunga
för henne en aftonpsalm.

Alla drar sig för vården.
Ingen ser eller hör.
Och det skall bli ljust på gården
och trivsamt den dag hon dör.

Dikt av Helmer Grundström