På gröna ängen i sommartiden
satt Linda Lidgren en aftonstund.
Och vinden smög under tyll och siden
med vänlig hälsning från björkens lund.

Jag stod vid grinden och såg den kära.
Hon var så nätt som en älva lik.
Och all naturen kom mej så nära
och hjärtat fylldes av ljuv musik.

jag ville ta hennes hand och säga:
du är den enda som jag tyckt om.
Och höra svaret: du får mej äga
det har jag velat sen hem jag kom.

Men innan jag hann det övertänka
stod där en yngling med annat namn.
Och hennes blick sågs av glädje blinka.
Och han tog henne uti sin famn.

Och Linda Lidgren drog är sej kjolen
och kysste honom på mun och log.
Då gick det liksom ett moln för solen.
Och tungt en suck genom skogen drog.

Dikt av Helmer Grundström