Men ingen kan veta hur valserna går
när dragspelet slutat att brumma.
Och munnar som kvidde i barkbrödets år
är längesen borta och stumma.

Nu skrivs det romaner om hunger och pest
som de välgödda slukar med lystnad.
Från öster går solen. Den sjunker i väst.
Och sen är allt glömska och tystnad.

Dikt av Helmer Grundström