Vi dikade på myren,
Jan Petter Lind och jag,
och det var lång och glädjelös
och strävsam arbetsdag.
Det var att langa myrjord
från morgon och till kväll,
och Lind var bas och jag var den
som jämt och samt fick skäll.

På kvällen, när vi slutat,
då fick jag laga mat,
och Lind satt bara och såg på
och pöste, slö och lat.
Och före honom fick jag
var morgon kliva opp,
ty Lind, han skulle ha på säng
en bräddfull javakopp.

Men så blev det midsommar
och så blev det en fest.
Jan Petter Lind var den som bjöd
och jag var ensam gäst.
Vi drucko några kaskar
och grälade ett tag,
och Lind blev arg och rök på mig
och gav mig några slag.

Då glömde jag att tacka
och jag slog hårt igen.
Ni skulle varit med och sett
på slagsmål mellan män.
Det brakade i kojan,
en fönsterruta gick
och jag drog kniv och Petter Lind
han fick ett duktigt stick.

Jan Petter Lind fick ligga
på byn ett längre tag
och jag kom in på enskild cell
på Sankt Johanni dag.
Där fick jag sitta länge
på vatten och på bröd,
men det var gott om vatten jämt,
så jag led ingen nöd.

Jag släpptes ut på hösten
då jord och vatten frös
och jag gick bort till Petter Lind,
ty jag var arbetslös.
Och nästa sommar stod vi
på myren, Lind och jag,
och Lind var bas och röt och svor
åt mig varenda dag.

Dikt av Helmer Grundström