Morkullans död
Morkullan skrek och ingen lyddes i daggens timma. Morkullan skrek i ångest och ingen stod kvar och lyddes. Ljudlöst hon sjönk och ingen hund kom att apportera. Ingen apport och ingen som blåste i jägarhornet. Allt var så tyst att suset villades bort i träden.Riddaren och sporren –
Dikt av Helmer Grundström