Helmer Grundström

Morkullans död

Morkullan skrek och ingen
	lyddes i daggens timma.
Morkullan skrek i ångest
	och ingen
	stod kvar och lyddes.
Ljudlöst hon sjönk och ingen hund
	kom att apportera.
Ingen apport och ingen
	som blåste i jägarhornet.
Allt var så tyst att suset
	villades bort i träden.
Riddaren och sporren –

Dikt av