Helmer Grundström

På gjenjegjetgjem

1

Vinter. Skare. Och kväll.
Stjärnljus och norrskensbrand.
Runt om: ett hav av fjäll.
Arktiskt land.

2

Lösrenen strövar omkring
skygg; omöjlig att fånga.
Sent, mot stelnade ting,
hörs han skrapa och stänga.

Vildmannen väcks till liv.
Drifter stiga och flöda.
Kramande om sin kniv
vill man slakta och döda.

Ingenting blir dock av.
Kölden krymper ens galla.
Mitt i ett tjälnat hav
står man, osedd av alla.
I torparskogen –

Dikt av