Det hörs ifrån myren en vemodig sång.
Det pinglat en skälla djupt inne på mon.
På torpet är tiden enformig och lång.
Och ingenting skingrar den dagliga ron.

Jag går här och väntar att något skall ske.
Men själen blir bara förlamad och tung.
Min blick är så slö att jag knappast kan se
att backarna rostas av kovall och ljung.

Vad är det för märkligt som finns bortom byn?
Jag borde nog gå över bergen en dag.
Men blåsten far tungsint i granarnas lav
och avståndet gör mig osäker och svag.

Dikt av Helmer Grundström