Helmer Grundström

Prasslet i asparnas skog

Akta dig för prasslet i asparnas skog. Det lurar ett hot i
det. Blotta dig inte. Det siktar mot ditt hjärta. Lägg dig
inte på tuvan. Det väntar på att bedöva dig. Vänd dig
bort. Det pyr gift i prasslet. Huldrans gift. Och råets. Det
är för dig nätet spinnes. När du minst anar är du snärjd.
Lyssna inte. Det väser trolldom i prasslet. Vitrans trolldom
och Böjgens. Och du är inte tillräckligt stark. Det står inga
kvinnor bakom dig.

Fly. Fly för ditt liv. Fly ur asparnas skog. Lyssna inte.
Forska inte. Dröj inte. Fly. Spring. Glöm. Glöm att du en
gång tydde drömmens gåta. Glöm att du en gång kände snuddet
av fjärilns vinge. Glöm att du en gång såg blomman
öppna sin dörr.

Hys inga förhoppningar mer. Inget är som det var. Blomman
har fällt sina blad. Fjäriln har mist sina vingar.
Midsommarnattsdrömmen är slut. Puck är död. Titania är
död. Oberon är död. Kvar är endast hotet mot ditt hjärta.
Spring. Fly. Fly för ditt liv. Göm dig. Begrav dig. Från och
med nu är du den namnlöse. Den anonyme. Mannen utan
drömmar. Mannen utan kärlek. Den galleromslutne.
Prasslet i asparnas skog –

Dikt av