Och riddaren föll på den gröna hed.
Och skövlad blev klanens borg.
Men ingen tiggde om nåd och fred
fast hjärtat värkte av sorg.

O vita ros! O ros så röd!
Vem blöder för dig i dag?
Vem blottar sitt bröst för lans och död?
Sin hjässa för klubbans slag?

Men jag drömmer ibland om det rosornas krig
som vinnes av kärlekens gud
— då rymden försilvras av änglarnas sång
och riddaren famnar sin brud.

Dikt av Helmer Grundström