Jag sökte dig i väster, jag sökte
		dig i öst.
Jag frågade linnea och ljung och
		ögontröst.
	Men oviss fick jag fara.
	Ej kan en blomma svara.
Och gult blev sommargräset och året
		sjönk mat höst.

Det ylade från skogen, där räven
		drog sitt spår.
Och vasst och snålt strök vinden
		omkring i kala snår.
	Olycklig och allena,
	jag smög i natten sena
och lyste med mitt hjärta i alla
		mörka vrår.

Jag bar det som en fackla. Men du
s		åg ej dess sken.
Blind grävde åkersorken; och fågeln
		sov på gren.
	Förgäves fick det brinna.
	Jag kunde ingen finna.
Blott tisteln rev mig blodig vid rös
		och åkerren.

Dikt av Helmer Grundström