Då gick vi genom hösten under fallande löv
och spejade bland träden på den susande mon
efter märken från harar och av älgtjurens klöv
och i snåren fanns fjädrar och övergivna bon.

Jag ville inget säga, jag var yngst i Hildings lag,
men jag skälvde när vi korsade en övervuxen stig.
Fast täckt av barr och mossa har den välbekanta drag
ty jag mindes att jag gått den en sommarnatt med dig.

Och på kvällen när vi lagt oss vid en nying smög jag mjukt
till tuvorna att famna allt som minde mig om dig.
Jag famlade i yrsel, mitt blod var hett och sjukt
och ur febern sköt en flodvåg som översköljde mig.

Dikt av Helmer Grundström